Även om de forskningsprogram Mistra inrättar är långa finns risken att ansträngningarna löses upp i dimmor när de är slut. Universitet är trögstyrda skutor och om resurserna slutar komma från ett håll faller de tillbaka i det gamla.

Det var en punkt som en internationell expertpanel anlitad av Mistra satte ljuset på nyligen. Den tillsattes under 2015 för att utvärdera tidigare klimatsatsningar. Panelens ordförande Harald Dovland menade visserligen att Mistras satsningar är osedvanligt långsiktiga och att forskningen håller hög kvalitet. Men det finns en tendens att barnet åker ut med badvattnet när programmen är över.

Även Sweco som utvärderade 20 år av Mistraforskning för några år sedan snuddade vid samma slutsats. Vissa program bidrog till att nya fält och bestående organisationer utvecklades. Samtidigt konstaterades att etableringen av centra och forskningsmiljöer ofta upphör vid programmets slut. ”Med det finns en risk att förlora uppbyggd kompetens och position” enligt Sweco.

Fråga är alltså, hur ska man få forskningen att leva vidare när programmet är över? Ett problem alla forskningsfinansiärer brottas med.

Johan Edman är programansvarig på Mistra.
– Det är något vi jobbar med. Vi ställer redan en del informella krav. Vi begär att budgeten ska trappas ned under andra fasen och på så sätt markerar vi vår exit. Tanken är att någon annan ska kliva in och ta över. Men vi kan göra mer.

Han förklarar att frågan är uppe på bordet och att Mistra nyligen utvecklat nya utvärderingskriterier som tydliggör Mistras förväntningar på långsiktiga resultat. Men det finns andra saker som gynnar långsiktighet. Till exempel att involvera lärosäten och industrin ekonomiskt. Att Mistra kräver motfinansiering handlar inte enbart om att spä ut forskningsinvesteringarna. En viktigare del är att motfinansiering skapar engagemang.

– Om Mistra går in med 100 procent, då kostar det inget att lägga programmet på hyllan. Men om det är något du själv har investerat tid och pengar i så vårdar du det bättre, säger Johan Edman.

Han menar att man bör börja fundera på livet efter programslutet redan tidigt och inte de sista åren när forskarna är fullt upptagna med att skriva artiklar och syntesrapporter. Det finns goda exempel på program som har agerat med god framförhållning. Ett av dem är Stockholm Resilience Centre, SRC, som befinner sig i sin andra och avslutande fas med Mistrafinansiering. Där anställdes en särskild fundraiser för att säkra centrets långsiktiga överlevnad och idag svarar Mistra för endast 20 procent av finansieringen medan centret får sin övriga försörjning från andra håll. Från år 2019 ska SRC klara sig på egen hand.

Ett annat exempel är MistraPharma som studerat läkemedels miljöeffekter under åtta år och avslutades under 2015. När programmet summerade sina resultat och rekommendationer för beslutsfattare, ingick som en punkt hur kunskapen bör föras vidare i ett nytt centrum för läkemedel och miljö hos Läkemedelsverket. På liknande sätt har Mistra Urban Futures som forskar om hållbara stadsmiljöer fått tydligare krav på att säkerställa centrets fortlevnad. Det var en förutsättning för fortsatt finansiering och centret som leds från Göteborg håller på att mejsla ut sin strategi för en fortsättning efter 2020.

En blivande stark forskningsmiljö som Johan Edman ser med nyfikenhet på är nystartade satsningen The Seed Box: An Environmental Humanities Collaboratory. Mistra har initierat den tillsammans med Formas och i satsningen medverkar 13 lärosäten för att samla svensk humaniora inom miljö- och hållbarhetsforskning under ett och samma paraply vid Linköpings universitet. Målet är att etablera ett varaktigt kraftcentrum inom Environmental humanities, ett forskningsfält med rötter i 1800-talet och tänkare som Henry David Thoreau och John Muir och som är på framväxt internationellt.

Chanserna till varaktighet ökar också genom att vara riktigt bra. Sif Johansson, idag programchef för Mistras satsning EviEM, som sysslar med evidensbaserade utvärderingar av miljöinsatser, var tidigare chef för Mistraprogrammet MARE, som fokuserade på kostnadseffektiva åtgärder mot övergödning av Östersjön med stöd till beslutsfattare. Efter avslutat program har forskningen om beslutssystemet Baltic Nest fortsatt i det internationella samarbetet Baltic Nest Institute med partner vid Århus universitet i Danmark, Miljöcentralen i Finland och vid Östersjöcentrum vid Stockholms universitet i Sverige.

Den främsta orsaken till framgången med Baltic Nest var enligt Sif Johansson att alla länder kring Östersjön accepterade beslutssystemet och Helsingforskommissionen (Helcom) använde det i sin så kallade Baltic Action Plan. Systemet användes även i arbetet med EU:s ramdirektiv för vatten.

– Men vi såg också till att göra oss synliga i de sammanhang som var viktiga. För att skapa acceptans för Baltic Nest tog vi bland annat tog kontakt med beslutsfattare i olika länder, ordnade en workshop på Helcom och arrangerade workshops på internationella konferenser, säger Sif Johansson.

Ett av Mistras särmärken är de tvärvetenskapliga satsningarna, vilket gör att man för samman forskare som annars kanske inte ens skulle träffat varandra. Men tvärvetenskapliga samarbeten kan vara svårt för akademin att svälja. Det vet Annika Nordin som under åtta år lett Future Forests.

– Tvärvetenskaplig forskning passar sällan in i den akademiska strukturen på ett universitet. Institutionerna är organiserade efter specifika ämnen. På SLU kan det vara växtfysiologi, ekolog, skogsskötsel etcetera. Där passar en tvärvetenskaplig organisation som Future Forests inte jättebra in, säger Annika Nordin.

Just nu är Mistraprogrammet Future Forests inne på sitt sista år. Forskare har ägnat åtta års ansträngningar åt att komma fram till hur svensk skog ska räcka till för alla som vill ta del av den, hur natur- och rekreationsvärden ska samsas med det faktum att skogen är en basresurs för svensk ekonomi.

Annika Nordin har lyckats bygga upp en tvärvetenskaplig miljö som nu fungerar högklassigt. Åtta års forskning och utåtriktad verksamhet har lett till att olika intressenter har kommit samman och lärt sig mer om varandra.

Men Annika Nordin vet att om hon nu släpper allt så riskerar det som skapats i programmet snabbt att blekna bort.

Hur ska man då gå vidare? Future Forests drivs av ett konsortium som består av Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå universitet och Skogforsk. Enligt Annika Nordin finns ett intresse hos dessa att permanenta forskningen i Future Forests. Hon siktar på att bilda en form av centrumbildning i Umeå som fortsätter att borra i frågorna och vara en arena för skogens intressenter.

– Det är vår ambition. Vi har spelat bollen mot universiteten och mot Skogforsk. Men hur mycket de är beredda att satsa är ännu oklart. Det handlar alltid om pengar på universiteten, säger Annika Nordin.

Forskarna presenterade sin upptäckt för Mistra och ganska snart fick de ett forskningsanslag beviljat inom ramen för programmet Marine Paint. Redan efter ett par år hade de utvecklat en produkt med hög effektivitet som håller båtar rena så att de kan köras mer bränslesnålt, utan att den marina miljön skadas. Färgen har varit tillgänglig på den kinesiska marknaden under några år men det verkliga genombrottet kom under 2015 när substansen blev godkänd för användning inom EU.

– Tack vare godkännandet kan vi nu nå ut brett på marknaden. Det innebär även att våra kunder, färgbolagen, vågat satsa på att utveckla produkter som bygger på vår teknologi. Förhoppningsvis kommer det att leda till vi flerdubblar försäljningen, säger Lena Lindblad, forskningschef på företaget I-Tech som forskarna gemensamt grundade för att kunna kommersialisera sin upptäckt.

Lena Lindblad, som själv har varit med under hela utvecklingsresan, hävdar att de inte hade lyckats få fram en färdig produkt utan det betydelsefulla stödet från Mistra i ett tidigt skede.
– Det handlar inte bara om pengar utan även signalvärdet; att detta var ett projekt värt att satsa på.

Under senare år har Mistra i ökande grad satsat på projekt som på ett liknande sätt söker lösningar på väl avgränsade problem.
– Det har lett till att flera nya produkter har kommit ut på marknaden men även bidragit till att traditionellt konservativa branscher har tagit betydande steg mot ett mer hållbart utnyttjande av resurser, säger Christopher Folkeson Welch, programansvarig på Mistra.

De kläder hon syftar på är de vi kallar ”fast fashion”, de som glimmar under en festkväll men sedan inte längre känns lika spännande och istället blir hängande i garderoben. Då är det mer hållbart att de är i ett resurssnålt material och kan återvinnas direkt.